Ischgl – ett paradis för naturälskare

Så står vi här i Ischgl – 1400 meter över havet! Solen skiner och dramatiska molnformationer drar fram över himlen. Staden ligger helt fantastiskt och är omgärdad av stora bergsmassiv där snön ännu kan anas på toppen. Ljudet av porlande vatten kommer från Trisanna som flyter genom staden, och luften är mycket frisk och otroligt behaglig. Och även om temperaturen bara ligger på 17-20 grader, så känns det mycket varmare när solen står högt på himlen.

Hotel Castel var en positiv överraskning: Hotellet har sköna rum, och de flesta rummen har balkong med utsikt över Alperna. Vi fick ett vänligt mottagande och vi blev noggrant informerade om allt det praktiska redan vid ankomst. Bland annat fick vi aktuellt informationsmaterial från området och ett mycket förmånligt turistkort, Silvretta card. Med kortet i handen kan du åka gratis med samtliga linbanor och stolliftar i Ischgl med omnejd. Du åker också fritt med lokalbussar och det ingår flera andra gratis upplevelser. Området som vi semestrade i är mycket specialiserade på vintersport, men också på friluftsliv med främst vandring. Städerna lever av hotelldrift så det finns många hotell och sportbutiker men inte så många ”vanliga” butiker, och vill man shoppa kan man köra till staden Landeck (35 km från hotellet).

Vi är mycket glada för av att komma upp i bergen, så det gick inte lång tid innan vi stod uppe i snön. Vi tog Silvrettabahn som ligger på gångavstånd från hotellet, och linbanan går upp för berget i två etapper. Det finns möjlighet att gå av vid Mittlestation eller sitta kvar och fortsätta hela vägen upp till Idalp (2.320 m.ö.h.). Från Idalp utgår det flera vandringsleder av olika längd och svårighetsgrad. Ett bra råd är att alltid beräkna rikligt med extratid i förhållande till tidsangivelser på informationstavlor, där man har utgått från vältränade österrikare. Turerna är ofta långa, men tiden går fort när man skådar ut över området i den klara alpluften. Vårt första korta besök på toppen blev en utflykt till en ännu inte smält snöhög, där vi självklart skulle ta foton. Nästa dag beslutade vi oss för att gå Idalp runt, men det visade sig att rutten var spärrad på grund av anläggningarbeten. Så fick vi ta till plan B och åkte istället ner till Mittlestation, då vi menade att det fanns leder som passade oss där också. Vi gick längs Erlebnisweg, och den överraskade oss något då den var mycket brant och ojämn att gå på. Vi fick koncentrera oss för att inte snubbla och hade stor hjälp av våra gångstavar (kan helt klart rekommenderas). Vi nådde målet, trötta, men faktiskt också stolta över att vi hade klarat av denna utflykt.

Ibland regnar det i Alperna, och när vi kom till fredagen så var det dags: Vi trotsade regnet och det kyliga vädret och körde ut till Galtür (8 km) där vi körde upp till Kops Staussee på 1.800 meters höjd. En stor uppdämd sjö som tillsammans med Silvretta Stausee och Vermunt Stausee är en del av ett vattenkraftverk. Kops Stausee ligger under trädgränsen, vilket gör att en stor del av sjön går genom rena äventyrsleder med massor av grönska och blommor. Leden är ca 5 km lång och för oss var det en våt men mycket trevlig utflykt. Smuggelleden till Schweiz till staden Samnaun-Dorf lät också intressant – men hur kommer man nu dit? Jo, med totalt fem linbanor där hela resan tog 1,5 timme varje väg. Vi bestämde oss för att testa leden även om temperaturvisaren bara visade fem grader den dagen. På med massor av kläder och så seglade vi tryggt och säkert med Silvrettabahn i stängd gondol längs de första etapperna. De nästa tre linbanorna var öppna gondoler som seglade upp till 3.000 meters höjd vid gränsen till Schweiz. Plötsligt började det snöa, och vi tog den sista turen med områdets största gondol som rymmer totalt 125 passagerare. Nu kunde våran smuggling starta: Tullfria varor i 50 olika butiker och många med läckra och utsökta varor.

Så blev det vår sista dag i Ischgl: Solen sken och vi blev rekommenderade att köra till Silvretta Stausee. Resan hit var fantastisk, man kör längs Hochalpenstrasse och plötsligt ligger den stora sjön på vänster hand. Vandringen tar ca tre timmar med lunchpaus med mera och det var en lätt promenad med små stigningar. Det var vår sista utflykt och sju dagar hade gått med mängder av positiva uttryck. Man kan lugnt säga att det har varit ett eldorado av möjligheter, speciellt om du gillar naturen. Hotel Castel kan rekommenderas – och både frukost och middag var läcker.

Trine Holm, resebloggare