I flera år har min bättre hälft och jag pratat om att åka på sommarsemester till Österrike. Fram till nu hade landet bara varit ett genomfartsland och ett resmål för skidsemester för oss – men när man arbetar i resebranschen och ständigt ser den ena idylliska alpbilder efter den andra, ja, då är det nästan omöjligt att inte börja drömma om en aktiv semester i de natursköna omgivningarna.
Men åren gick och två barn kom till. Och går det ens att köra SÅ långt med två små barn? JA, det gör det!
Vi delade upp resan i tre etapper och hade därför två övernattningar i Tyskland på vägen ner. Vi körde cirka 500 km om dagen, vilket innebar 5–6 timmars körning (exklusive pauser, som det så klart blev gott om).
Bilen var fylld till bristningsgränsen – och detsamma gällde förrådet av snacks och underhållning till 3-åringen (mamma fick stå för underhållningen till hon som var 9 månader).
Vi tog ett längre stopp runt lunchtid i Celle, där vi åt lunch och glass. Vi hade tur med vädret och njöt av en promenad genom de gamla gatorna ner mot slottet. Det var här känslan av att semestern verkligen hade börjat infann sig.
Båda barnen klarade resan både dit och hem hur bra som helst och utan särskilt mycket gnäll. Framför allt var Njord, 3 år, fascinerad av vägskyltar och leken ”vad kan du se?”, så bilresan blev ett perfekt tillfälle att öva. Och så var det förstås ett extra PLUS att det fanns en trafikskola på Good Life Hotel Riederalm – hotellet där vi skulle tillbringa sju helt fantastiska dagar.
Hotellet levde verkligen upp till förväntningarna! Allt från poolen och maten till (barn)faciliteterna och rummet. En vecka där ALLT var ordnat och vi knappt behövde lyfta ett finger.
Vi hade samma bord hela veckan och var ganska spända på hur vi skulle klara en femrättersmeny med två små barn bredvid oss. Det krävdes förstås lite rutin. Men redan den andra dagen susade Njord iväg till barnområdena medan vi andra åt färdigt. Barnen kunde dessutom njuta av barnbuffén, där det som tur var även fanns något för Saga, 9 månader.
Frukosten skulle jag nästan kunna skriva ett helt kapitel om! Här fanns allt man kan tänka sig och drömma om till en riktigt god frukost: bröd, pålägg och ostar i mängder, frukt, yoghurt, toppings, korv, juice som man pressade själv och pannkakor. Och äggen tillagades i det öppna köket precis som man ville ha dem. 10 av 10!
Varje dag kunde vi ta linbanan upp till mellanstationen och Sinne Park – och barnvagnen kunde enkelt följa med. En riktig win!
Vi hade otrolig tur med vädret och tillbringade flera timmar i parken, som verkligen hade aktiviteter i barnens nivå. Flera av dagarna tog vi även gondolen hela vägen upp till toppen. Därifrån kunde man åka rodel, vandra eller bara njuta av lunch, en drink eller en glass på caféet på toppen. Äkta alpidyll!
Min absoluta höjdpunkt var de två vandringslederna vi gav oss ut på. Ena dagen gick vi en 3 km lång led från toppen ner till mellanstationen. Sista dagen på semestern tog vi en 5 km lång led uppe på berget, där det längs vägen fanns olika stationer för barn med bland annat klätterställning, studsmattor, rutschkanor, utsiktsplatser och linbana.
Jag bar Saga, 9 månader, på magen i bärsele medan Aske bar Njord en del av vägen i en bärstol på ryggen. Vi var lite möra i kroppen efteråt – särskilt Aske. Nästa år tror jag att Njord får gå själv, haha.
Turen tog förstås lite längre tid med barnen, men med ett lunchpaket från hotellet – som skulle beställas vid middagen kvällen innan – fick vi de pauser vi behövde. Och utsikten var ju helt fantastisk hela vägen! För att inte tala om de klara bergssjöarna där man kunde doppa fötterna längs vägen. Så härligt!
Flera av dagarna tillbringade vi också i hotellets uppvärmda pool, där man kunde simma både inomhus och utomhus – och vatten och pool är ju alltid en bra idé med barn.
Vi åkte dessutom en dag till Kaprun, där vi tog en promenad runt sjön med det klaraste, nästan isblå glaciärvattnet! En sten eller tio kastades i vattnet till Njords stora förtjusning, medan Saga kunde följa med på allt från barnvagnen.
Det blir definitivt inte sista gången vi åker på bilsemester till alplandet. Det fungerade mycket bättre med två små barn än vi hade vågat hoppas på – och vi kom hem med känslan av att det fortfarande fanns så mycket mer vi ville uppleva.
En semester att spara i minnesboken ❤️