Upplevelser längs Proseccovinvägen

Vinodlingarna sträcker sig långt ögat kan nå: Vinstock efter vinstock står plantorna i långa rader noggrant uppbundna till var sin trästolpe. Höstsolen kastar sitt mjuka ljus ner över de djupa dalgångarna som nästan är täckta av ett osynligt dis som mjukt lägger sig som en spets över landskapet. Ibland är bilden tydlig och ibland är den som en oframkallad bild där kontrasterna är utsuddade av höstens vita slöjor. 

Strada del Prosecco
Dagens mål var egentligen Valdobiadienne som ligger längs Proseccovinvägen bara 20 km från slottet CastelBrando och med en biltur som går genom vackra städer som Miane och Combai. Vi hade kört lite grann längs denna sträcka förut och med dagens vackra solsken var utflyktsmålet givet – för ett kärt återseende och insamling av fler vackra bilder. Dock blev den korta sträckan ännu kortare under dagen, för vem tar inte chansen att gripa de möjligheter som ges när tillfället uppenbarar sig? Området är efter vår mening en av de vackraste längs den i förvägen vackra Proseccovinvägen – eller Strada del Prosecco som den heter på italienska.

Trästolar med flätade säten
Vi hittade ett fantastiskt litet ställe vid lunchtid och vi blev inte besvikna. Utanför fanns den mest fantastiska utsikten och innanför en klassisk, rustik inredning med trästolar med flätade säten, mörka, slitna bord och skåp samt kuriosa med utgångspunkt i naturen utanför. Vi fick en ravioli med kastanjefyllning och en krämig pumpasoppa, två typiska och mycket välsmakande rätter. Det vänliga värdparet gav oss ett utflyktstips till den fortsatta färden – ett nästan hemligt proseccoställe i bergen: osterian utan ostar eller utskänkningen utan värdar – om man lyckades hitta skyltningen. 

Ett kylskåp med kalla flaskor 
Vi hittade skylten som anvisade oss till den högt belägna Col Vettoraz och gick därefter hundra meter genom vinodlingen till en liten stuga där man kunde köpa ett glas prosecco och slå sig ner för att njuta av stillheten och utsikten. Och det var verkligen enkelt; ett kylskåp med kalla flaskor, en bit ost, bröd och korv om man skulle få lust med något att äta till drycken, eld i brasan, ett bord med fyra stolar och en kassalåda till betalning samt en gästbok. Annars fanns här ingenting, utan ett par gäster som gärna ville skåla med oss. Utanför stod det bord och stolar samt en ”bar” inbyggd mellan vinstockarna och med vinrankorna som tak. Inget mindre än en genidrag ;-)

Och vinet, det var både kallt och gott – Salute!

Text och bilder: Susanne Idun Mørch